LEn av dom små sakerna som visar på att jagbörjar må bättre är när jag börjar engagera mig och hitta glädjen i mina djur! När jag mår som sämst rör jag knappt jizza fast jag bara SKA ha henne nära mig och vilket hon vill vara också.
Förr i tiden när vi både ensamma och jag isolera mig kunde hon ligga bredvid mig i sängen flera timmar i sträck utan att ens visa att hon var uttråkad. Jizza har alltid varit så, så länge hon får mig nära är hon nöjd. Dom dagarna så var det enda jag orkade göra, var att ta ut henne på promenader. Det var hon som gjorde att jag inte gick under helt!!!

Nu börjar jag må en aningens bättre, jag tillbringar mera tid med jizza,hon följer med mera till stallet och att bara gå ut på tomten och sitta och titta på henne gör mig lite mera glad! Det är dessa saker som gör att jag känner att fasiken jag är på G igen!!

Att jag har underbar sambo,vän,nellie och lilla grå hjälper ju en hel massa också!!

Nu ska jag gå ut för att fota/filma svägerska när hon tränar med sin fina billan!

just nu i min ordination att vila. T gör det mesta utan att ens klaga och jagar iväg mig om jag tex tänker dammsuga, det är inte allsilla!;)... Nä vars men det varit behövligt och nu känner jag mig en aningens piggare,dock med lite biverkningar men dom börjar sakta men säkert försvinna dom också!

Igår kväll när jag kom hem stod t och stekte pannbiff och hans är så otroligt goda!!