Först och främst ber jag om ursäkt att mina inlägg just nu är lite mörka,tråkiga och gnälliga. Jag lovar att den här sidan inte alltid är framme,det var faktiskt RIKTIGT länge sen det var såhär illa, och jag inte kan se allt det fina omkring mig. Och det gör att jag blir arg på mig själv, klankar ner på mig själv och tycker jag är totalt usel. Självömkan, något jag inte heller tycker om. Så ni kan ju ana att allt detta blir en ond cirkel som det inte kommer något gott ur. Mina hjärnspöken förstör för mig själv!!   

Min pappas fru såg chockad ut och verkade komma till någon slags insikt när vi pratade efter farfars begravning, var ju hos pappa och S hela dagen och kvällen.

S sa något liknande till mig, "du har ju det helt fantastiskt, bor i ett hus mitt i skogen med djur och natur omkring, en fin hund som lever livet och mår utmärkt. Du har hästen och stallet som ger dig lugn och energi och en man som älskar dig och vill göra allt för dig och att du ska må bra. Kan det bli bättre??"

Mitt svar, " Ja jag vet, är lyckligt lottad och otroligt tacksam för allt detta, är totalt livrädd för att förlora det.

Men det du det sorgliga och tragiska med att jag kommit ner hir jag är?? Att jag inte kan se det fina omkring mig. Inte uppskatta allt detta utan bara se svart omkring mig. Det är så tragiskt!!"

S reaktion var att så chockad ut och utbrista "Men det är ju HEMSKT!"

Och ja,det är hemskt men när man är inne i det mörka så är det verkligen bara mörkt..........

Jag vill inte ha det så,jag vill se det ljusa, det fina omkring mig. Vill uppleva glädje och lycka som min sambo,vänner,djur med mera faktiskt ger mig!

Bort med det mörka och in med det ljusa!!!!!!

På torsdag ska jag till min ssk och ifrågasätta varför medicinen inte hjälper, varför jag mår såhär och varför jag är så totalt utmattad?!

Det börjar tära för mycket på mig och det börjar räta för mycket på mitt förhållande med min sambo!

Han lider så utav att se mig såhär, att inte kunna hitta livslusten i mig.

Tror det gör honom lite rädd också..Vilket tär ännu mera....

Han är så underbar min sambo som orkar gå genom allt det här ihop med mig och FÖR mig. Att han står kvar fast jag vet att det finns gånger där han känner att hans ork tar slut.  Ändå är han kvar och det gör att jag bara älskar honom mer och mer!

Men är skit dålig på att visa det...... Måste bättra mig......