Hatar att vara i dom här svackorna,där man bara ser mörker och ingen väg till ljuset likdom. Jag vill verkligen inte må såhär,jag vill inte gå i det här mörkret och göra så att alla andra får lida utav det,det är inte bara jag.
Hur kommer detdig att dom man minst vill såra och göra besvikna är dom man sårat och sviker mest?
Varför? Och hur kommer det sig att dom står kvar?
För är det något jag är livrädd för är att mista dom jag verkligen älskar och skulle göra allt för. Jag skulle inte klara av det... Inte när jag vet att det är pga av att jag är dum i huvudet och inte kan leva som en normal människa...

Men om jag inte står ut med mig själv hur fan ska andra göra det? Vad ger jag dom liksom? Inget,bara besvikelser och gnäll. Jag är inget annat,ett stort misslyckande som inte kan göra andra glada och lyckliga när det är det enda jag egentligen vill.......

Fasiken vad mörkt det blev,var inte meningen men varit en jobbig dag av någon anledning.....

Jag har enbart fått atarax som lugnande när jag har min ångest och oro... Den hjälper i viss min men måste ta någon mer än vad jag ska för att få effekt.

Tar den dock nästan aldrig på dagen för ibland blir jag lite seg och så, när jag var igång och jobba funka inte det helt enkelt. Men kunde ta den till natten för att kunna sova någorlunda iaf.

Det är samma med propavan, den blir jag så bakis av dagen efter så när man försöker leva ett vanligt liv så kan man ju inte gå omkring som i ett töcken hela tiden liksom..

Nu kan jag dock knapra detta igen men kan inte säga att propavanen hjälpte inte direkt heller..

För ca 2 år sen krossade och fick en spricka i kota i ryggen och då fick jag tramadol som smärtstillande. Åt full dos och var helt borta i några veckor MEN den gjorde mig lugn och jag fick sova!! Det värsta med tramadol är ju att den är beroendeframkallande och till slut fick min sambo ta dom och ransonera för visst jag hade skit ont men det blev mera ett begär att äta dom för att lugna mig än för smärtan....

Till slut sökte jag ju hjälp för mitt mående och slutade mer eller mindre med dom helt, tog bara då och då när det var "kris" och jag behövde sova.

Nu har jag inte ätit tramadol på ca 1 år av olika anledningar men härom dagen hade jag ont,var trött och allmänt ynklig. Sambon sa då att ta tramdol så du blir lugn och få sova.... Och jaaa,tramadol gjorde samma verkan som sist. Jag blir totalt lugn,sover otroligt skönt och bara känner mig tillfred....

LIVSFARLIGT LIVSFARLIGT!!! Nu är jag så pass medveten om detta och tänker inte ta dom mera nu på ett tag men den här känslan in kroppen av totalt lugn är underbar när man annars jämt har kaos i både huvud och kropp!!!