Är vad jag är, avskyr mig själv att jag inte klarar av något i mitt liv.... :(

Funkade inte alls på jobbet igår, tappade saker, kunde inte prata och var bara irriterad och orkade inte engagera mig vilket inte alls är jag.. Inte alls..

Ställde mig frågan flera gånger under kvällen, är det värt att må såhär för att försöka klara av att jobba? Är det värt att känna att man hellre vill "dö" än att leva såhär med att bara vilja sova, kämpa sig upp till jobbet och inte ens orka med mina djur eller någon annan....

Har blivit sjukskriven till 21 aug och känns helt ödelagt. Hur ska jobbet få in vikarier??   

feedback över att jag startat denna blogg, och det är otroligt roligt och jag blir taggad till att göra den riktigt bra!!!

Varit i stallet några timmar ikväll, burit vatten till hagen, fotat bästa vännen när hon tränade med sin fin fina häst och sen en massa tjatter.

Att så många timmar kan gå så fort, det känns som man precis kommit till stallet när man ser att det gått 4,5,6,7 timmar. Det är något magiskt över det hela ;)

Jag märker på mitt plockiga, vandrandet och att jag inte kan slutföra något att jag mår sådär... Kan gå fram och tillbaka en sådär 20 gånger innan jag ens börjar med det jag tänkt med egentligen...  Har svårt med att prata och kan ta mig sjutton inte sitta still! Jag blir galen på mig själv.

Innan jag fick min diagnos såg jag enbart depressionen och ångesten som det sjuka, att när jag gjorde allt på samma gång och inget blev gjort med mera så var det ju inget "fel".. Jag vara bara korkad och konstig, men när utmattningen och depressionen kom så blev jag "sjuk".

Nu ser jag ju att det är ADHD:n i mig som ställer till det så jag blir utmattad och går in i en depression. Rätt fantastiskt hur man kan komma till insikt med saker och ting när man får rätt hjälp.

Kära sambon är orolig för mig efter mitt utbrott imorse. Lyckades säga några helt korkade saker, saker som jag i för sig menar och känner men VARFÖR måstejag säga det till honom så han går och oroar sig för mig.   

Det var det här med att göra och säga saker INNAN man tänkt efter...

Nej om jag skulle försöka ta och varva ner så jag kan somna någon gång snart iaf. Ska jobba imorgon så rätt bra om jag får någon sömn. Visserligen ska jag jobba kväll men vet ju hur påverkad jag blir när jag är inne i dom här perioderna med att knappt kunna sova, vara orolig och depression. :(

Hade grymt svårt att sova inatt, oron bara spruta ur och jag kunde bara inte ligga still.. Jaha vad gör man då för att inte försöka väcka sambon.. jo läsa, läsa i flera timmar....

Till slut somna jag men har sovit oroligt, drömt mardrömmar med mera vilket att jag vaknar totalt slut. Känns inte som jag sovit något alls.

Ihop med att inte fått sin sömn, plus "den där veckan" med massa hormoner i kroppen gjorde att jag fick ett hysteriskt utbrott imorse på min ekonomi. Ibland undrar jag varför jag kämpar med att jobba när jag mår piss skit utav det som jag gör nu och ändå inte får något ut utav det. Eller ja det får jag ju men även fast jag kämpar mig fan så kan jag ändå inte unna mig något extra som belöning för eftersom man inte vet hur det blir i höst med allt plus att jag varit sjukskriven med mera innan april så behövs det sparas och åter sparas...

Jag skulle helst av allt bara följa mina impulser och bara shoppa en massa massa roligt men ja då skulle jag gå under i höst sen istället så tur man har en sambo som har koll och sätter stopp!

Nu har jag ju ett stort glädjeämne och belöning i älskade hästflikkan, att jag kan ha henne och få den kärlek och ro i själen jag får utav att bara stå och blåsa med henne, eller när hon lägger sitt huvud på min axel och bara vilar sig.. Skulle inte vilja byta bort det mot något annat i hela hela världens!

Samt älskade jizza, som igår när vi var vid vattnet då hon är alldeles överlycklig med att få bada och simma, att bara får vara nära mig och vi har roligt ihop. Det gör mig otroligt lycklig!

Jag får ju inte glömma Lilla Grå heller som så fort jag öppnar stalldörren kommer i full fart med ett högt kurr för att hälsa på mig. Kan man bli annat än glad?? Nej så jaaa det finns bra saker hos mig och jag försöker uppskatta allt detta. Men bara lite svårt ibland när man är inne i den här djupa svackan.

Jag känner att jag bara yrar och yrar nu ;)

Idag fick jag ifall gjort allt som stod planerat och det känns riktigt bra! Ska snart ta mig till stallet och vara några timmar :)

Med åldern minskar oftast den märkbara överaktiviteten, men en känsla av inre och rastlöshet kan växa fram.

Som vuxen kan man drabbas av depressioner, missbruk, ångest, utmattningsreaktioner, svårigheter i arbetslivet, relationsproblem med mera.

Personer med ADAHD kan bli hjälpta av att ha en förutsägbar och strukturerad vardag med tydliga gränser och konsekvenser.

Vuxna med ADHD är en förbisedd och en rätt så okänd grupp för samhället.

Funktionshindren är mer eller mindre dom samma i vuxen ålder som i barndomen men hur det visar sig och konsekvenserna ändras av att man blir äldre - vuxenlivets krav och ansvar, vad man upplevt under uppväxten och hur livet ser ut i dagsläget.

Många beskriver en ständig känsla av rastlöshet, att inte kunna slappna av och vantrivs när inget spännande händer.

Den motoriska oron visar sig i form av rastlöshet, inre oro, man sitter och "skakar" med fötter och ben, man är "plockig",sliter och grejjar i sina kläder eller "telefonklottrar" intensivt.

En del vuxna med ADHD är mera passiva/underaktiva med främst uppmärksamhetsproblem. Svårigheter med att komma igång och organisera sina arbetsuppgifter, och har sv årt att hitta energi och motivation till att göra det man ska.

Det som främst blir svårt är att få vardagens rutinuppgifter gjorda. Det kanske blir så att man dagdrömmer, tappar koncentrationen och man får inte det man skulle göra gjort helt enkelt.

Man kan ha svårt att tåla kritik, bli irriterad, nedstämd och få en känsla av frustration.

En person med uppmärksamhetsstörning blir disträ, i och med det blir man en dålig lyssnare, man tappar fokus, upplevs som slarvig och har svårt att ta in information. Tankarna bär iväg  och man störs lätt av inte tillhörande intryck och tankar.

Eftersom man "går på helspänn" hela tiden är man mindre stresskänslig och blir snabbare än andra intellektuellt tumattad. Man kan känna ångest och upplevelse av misslyckande och den frustrationen brukar övergå i irritation och ibland impulsiv aggressivitet. Känslan att inte hinna med eller orka kommer ofta.

Eftersom vardagen kräver så mycket extra tankemöda och planering så blir just vardagen ansträngande för en vuxen med ADHD.

"Medan jag tänke rpå vad jag ska göra har jag redan gjort det"...... Impulser tar över ens planering och man har svårt att hejda sig - gör och säger saker innan man tänkt efter

Här kommer ett första inlägg i kategorin "Fakta om ADHD", det blir bara generell fakta nu. Jag kommer vara mera ingående med symton, behandling och diagnos med mera senare :) Varning för att det kan bli lite långt och rörigt  

ADHD står för Attention Deficit Hyperactivity Disorder.

På svenska säger man uppmärksamhetsstörning med överaktivitet. ADHD är ett samlingsnamn som också omfattar ADD och DAMP.

ADD är ADHD UTAN hyperaktivitet med tyngpunkten på uppmärksamhetsproblem.

DAMP är ADHD i kombination med DCD som kännetecknas av motorik problem och ibland perceptions problem.

Det finns 3 huvudsymtom för ADHD och alla 3 symtomen behöver inte finnas. Huvudsymtomen är;

* Ouppmärksamhet

* Impulsivitet       

* Överaktivitet     

(VAd dessa symtom innebär kommer jag skriva ett särskilt inlägg om)

ADHD är INTE ett attitydsproblem eller resultat av dålig uppfostran. ADHD börjar oftast i barndomen och orsakerna kan vara flera. Det är inte en intellektuell defekt och det kan behandlas på ett effektivt sätt.

ADHD ser olika ut hos barn,ungdomar och vuxna. Problemen kan ha olika tyngdpunkter och det kan variera under olika perioder och från barndom till vuxen ålder.

Många lider av sin ADHD och det leder ofta till tex depression, ångest, ätstörningar, fetma, utbrändhet, självmord, självskadebeteende, alkohol och drogmissbruk, brottslighet, arbetslöshet med mera. 25% av dom intagna i fängelser har ADHD och även många uteliggare.

Orsakerna till att man får ADHD är främst ärftlighet men kan även påverkas av hjärnans utveckling av barnets upplevelser och erfarenhet tex  att man får störningar i hjärnan under fostertiden, vid förlossningen eller under dom första levnadsveckorna. Dock är den typen av skador en ovanlig orsak till ADHD.

När man har ADHD fungerar inte vissa funktioner i hjärnan som vanligt. Dom främsta problemen blir att inte kunna planera och organisera sina uppgifter i vardagen.

Infon är tagen från adhdakademin.se, adhdkvinnor.se, 1177.se och vårdguiden.se

Det är bara att inse, att min planering inte går som den ska just nu. Jag får inte till det, jag skrev ju lite det i inlägget innan.

Just nu är det stenkört och jag får grym ångest över det...

Men tänkte, istället för att grämma mig att jag inte lyckades göra alla "viktiga" saker på min lista så fick jag en skön em med min sambo och våran hund vid vattnet. Där jag låg på en filt och läste/skrev samt lekte med stumpan som ÄLSKAR vatten. Hon blir helt tokig, haha

Så nu slår jag in det i skallen (bildligt talat) trots att jag inte fick stryka dessa saker på listan lyckades jag iaf få några kvalitets timmar som jag hade det bra och kunde hålla uppe fasaden!

Imorgon kommer det ett inlägg med ren allmänt fakta om ADHD och så kanske något om mig själv, somn hör ihop med punkterna jag skrev förut. Vi får se vad hjärnan och kroppen säger imorgon.

Hjärnan och kroppen säger just nu, oro,rastlöshet och svårt att slappna av så jag kan sova......

att jag skulle visa er som jag kommer att skriva utifrån när det gäller mig själv...

* Barndom

*Skolåren

* Relationer

* Bo själv

* Jobb

*Ansvar

* Krav

* Depresionner/Ångest

* Djur och natur

* Rastlöshet

* Insikt

* Hjälp och utredning

* VAd jag kämpar med nu
* Hur jag vill att min framtid ska se u

Sen kommer jag ju skriva dagligen om min vardag med mera men det är något grejer jag kommer skriva om lite för att berätta hur min ADHD har påverkat mig och dom omkring mig genom livet!

Just nu är det grymt tufft, jag kommer knappt ur sängen. Idag lyckades jag kämpa mig ur sängen, äta frukost och ta min medicin men nu är jag åter i sängen och vill ALDRIG gå upp härifrån...

Sen jag började jobba 75% så har det bara gått utför, att jag mitt i där bytte medicin som då inte hjälpte utan gjorde att jag gick ner i en djup depression hjälpte ju inte direkt till det bättre...

Det jag "klarar av" nu är att gå till jobbet och vara DÄR och göra det bästa för mina älskade boende. För dom ska inte lida av att jag är totalt utmattad helst vill ge upp.

Att klara av att jobba, allt med hemmet, vara flickvän,dotter, vän,ta hand om mina älskade djur och samtidigt kämpa med att få det att fungera med att lära mig rutiner, få struktur i livet och planera upp mina dagar samt arbets.terapeut, ssk och läkar möten. Det går bara inte just nu. Och det gör mig så ledsen vilket förvärrar allt med skuldkänslor och ångest över att jag är en usel människa!

Jag jobbar, fodrar hästen, klappar katten och ger mat, samt myser lite med hunden (sambon tar hand om allt det andra just nu) och sova, det är mitt liv just nu och det avskyr jag!!!

Jag vet att jag måste kämpa 1 månad till bara, det är 1 månad kvar tills mitt sommarvikariat tar slut och sen kan jag bryta ihop fullständigt igen och börja om...