Fick min rehab ersättning idag, vilket vara mycket mindre än vad jag trodde. Det skulle vara samma som min sjukpenning men det är flera tusen mindre?! Fattar nada?

Ska det vara den här summman är det bara för mig att ge upp, sälja nellie med mera och måste jag göra det har jag ingen anledning att fortsätta leva över huvud taget. Då är det bara att ge upp...

Det var en riktigt jobbig dag igår som sagt. Att bara ta mig utanför dörren och åka till gården var ett stort och jobbigt steg ÄVEN fast jag faktiskt såg fram emot det.
Andra hindret, att åka färja till andra sidan där "djur gården" ligger. Sambon skulle åka på ett jobb så hade som tur var stöd där även fast det blev lite tidigare.
Tycker av någon anledning inte om att åka sådär, eller snarare inte köra bilen själv. Att sitta bredvid och åka färjan gör inget.
Men iaf, väl över fick jag en liten stund att samla mig innan handledaren eller vad man nu säger mötte upp mig och så åkte vi till gården med ett stopp att hämta upp deltagare som åkt buss.

Bara nervöst det att träffa nya människor och till råga på allt så kommer det ur en person ifrån mitt förflutna som jag inte träffat på flera år. Och sista gången vi träffades slutade lite konstigt så mycket för genom mig och jag ville bara åka hem och aldrig mer återkomma...

Redan här var jag totalt slut men kämpade mig vidare, personen och jag hälsade lite för att sen ignorera varandra. Det gick bra igår när vi var en stor grupp, värre nästa gång fördå har vi delat på oss och självklart är personen i min grupp....

Men iaf, gården var totalt underbar och jag hittade några människor att umgås med. Jag tror detta kan bli väldigt bra i slutändan!!
Måste bara lyckas på något sätt att få bort ångest känslan för den här personen, såg ju att han tyckte det var jobbigt för honom med. Men hur? Prata med handledaren? Med honom? Bara skita i det och se hur det blir?

Vill ju liksom inte låta det här förstöra min chans till att må bättre och utvecklas...

Lite bilder från igår, några vid färjan när vi väntade och några sjö bilder från gården.

Och många "prövningar" att ta mig genom. Började på rehab gården men bara orkar inte berätta om det men jag har lyckats klara av svåra saker och hantera min "nu går jag in i bilen och återkommer aldrig" känsla.
Efter gården och väl i stallet började tårarna rinna och jag kunde knappt andas..

Men otroligt vackert var det på "djurgården"

All den här oron, ångest, tankarna, känslorna och min egna röst som nedvärderae mig äter upp mig inifrån.
Jag känner mig helt handfallen och vet inte hur jag ska komma ur det här.
Den här kraschen, är den värsta kraschen på många många år.

Att inte orka att vara människa, flickvän, dotter, djurägare, vän med mera tar kål på mig för jag VILL, jag VILL så gärna vara allt detta och vara det bra, perfekt så jag gör något bra för dom jag tycker om. Istället blir det bara pannkaka...

Är det så som min arb.t sa, att jag har inte riktigt accepterat och landat i mitt funktionshinder så därför har mitt utvecklande tagit tvärstopp och utmattning/depression kommit in. Dom sakerna jag hatar och har svårt att förlika mig med..???

Känslorna jag vet är att känna kärlek och samhörighet med sina djur. Något av det bästa jag vet är att "gnugga" mule med nellie och blåsa ihop. Eller när jag ser och känner njutningen från jizza när vi kryper ihop och gossar,sover.
När lilla grå väljer kurrandes mitt knä istället för andras eller när Sirpa ligger hos mig och så bara ska hon ha min hand vid/på hennes tass. Hon liksom hämtar handen om den inte är där den ska.
Det är en underbar känsla det!

Har gjort det igen, yrat runt som en skållad råtta så nu är jag så totalt slut i kroppen. Jag får lite lite energi och så tar jag "död" på mig själv.

Vakna 5 och gick upp 6, började med att.ge hund och katt mat, sätta på kaffe till sambon, mätte en möbel som vi ska flytta på, beställde medicin, klippte jizzas klor,rensade kattlåda och damsög, gjorde rent jizzas skålar och lite så.
Åkte till stallet, gjorde höpåsar och förberdde inför lunch fodring, gav katterna i stallet mat och fixade ordning foder tunnorna så sambon ser och förstår vad nellie ska ha, lunch fodrade, skurade ur en tunna som jag sen fixade ordning för i boxen och satte in. Mocka, strödde ut halm i hagen där det är som mest lerigt och lite små plock till.
Allt detta i av någon anledning racerfart och samtidigt, och ungefär där höll jag på att svimma och insåg att oj då, andas och en paus. Åkte hem och har nu sovit en stund men gud vad jag önskar att jag skulle kunna få ligga kvar här tills imorgon!!

Precis skrivit ett LÅNGT inlägg och så knasar telefon till det och det hela försvinner!!!! Blir bara en aningens irriterad! Eller typ mycket.....

på en del idag och har bara lust att vräka ur mig en massa men det tjänar inget till och hjälper inte det jag är irriterad på.....

Saknar sambon, jizza,Sirpa och nellie men imorgon ses vi igen :)