Blev väldigt påmind om hur mitt kunnat/borde sett ut nu.
För snart ett år sen var jag helt plötsligt gravid, något väldigt oväntat men åh så lycklig jag och sambon var. Samtidigt var enbekant till mamma och plastis gravid. Hon var 4 veckor längre gången.

Jag tror jag redan från början att något var knas för jag var totalt ångestfull över ett missfall, hade också precis börjat med medicin för adhd. Vilka hormoner!! Vilka känslor!! Vilken ångest!!

När det var dags för ultrat så hade jag blött lite lite i ett par veckor som enligt bm var helt normalt men trodde inte riktigt på henne.Samma dag som ultrat, precis innan vi åkte faktiskt så blödde jag mer och klumpar. Sa till sambon att vi nog inte behöver åka in för det här gått åt skogen ändå men in åkte för att "få domen"..
Även fast jag så stensäkert förstod att jag fått missfall så bröt jag ihop totalt. Sorgen verkligen bara sköljde över mig, innan hon ens sagt något så grät jag för man såg bara något pytte litet där man skulle sett något lite större.
Missfallet var ett faktum. Till råga på allt hade inte kk tid samma dag utan fick åka hem med beskedet och vänta tills dagen efter. Jag tror inte jag slutade gråta förrens jag somnade totalt utmattad med ångest dämpande till hjälp.

Dagen efter till kk och läkare som konstaterade att det lilla där inne dött redan vecka 5, alltså samma vecka jag fick plus pågrav testet. Så under alla veckor fram till vecka 12 och några dagar så hade min kropp varit jätte gravid och producerat alla mina hormoner fast det inte levde något. Livmodern hade växt och varit lika stor som den ska vid vecka 12....

Dom ville behålla mig när jag genomgick en medicinsk abort eftersom kroppen inte skötte det själv, jag totalvägra och fick åka hem men både jag och sambon fick lova att åka om något kändes galet.

Det var det värsta jag varit med om.... Jag har gjort en abort några år tidigare på samma sätt och det gick bra, knappt ingen smärta men blödde mycket. Så jag trodde ju detta skulle vara likadant.
Men se där hade jag fel... Det tog nästan 16 timmar innan det började blöda, vanligast är inom ett par, tre timmar. Och den smärta jag hade är obeskrivbar, smärtlindringen jag fåttmed mig räckte inte på långa vägar utan vi fick ringa och kolla om jag kunde ta tramadol också. Det fick jag och efter flera timmars kvidande och försöka hitta ställningar som skulle lätta på smärtan (hittade ingen sån) så kom det igång. En lättnad samtidigt som jag sörjde så jag höll på att gå sönder....

Oj tanken var inte att skriva detta men det bara kom. Jag har knappt pratat eller skrivit om det ordentligt efter utan förträngt och inte velat se eller höra om det...

Men iaf, det jag eg skulle skriva var att jag fick träffa den här bekanta och hennes bebisigår här hemma hos mamma. Det var då jag insåg att oj, jag skulle haft en bebis nu och sorgen kom tillbaka på ett hörn.... Inte jätte starkt men lite...

Plastpappa med Lilla Linnea

ljus fick en plats på sotis grav här hemma. Farfar ligger i minneslund och jag kan tända ljus för honom vart jag vill. Att lägga hjärtat och tända hans ljus på sotis grav kändes rätt. Vi tände ett ljus för sotis också!!

ljus fick en plats på sotis grav här hemma. Farfar ligger i minneslund och jag kan tända ljus för honom vart jag vill. Att lägga hjärtat och tända hans ljus på sotis grav kändes rätt. Vi tände ett ljus för sotis också!!

Immortal show av cirque de solei (ingen aning om stavning!)
Vi väntar med spänning att det ska börja!!

Mäktigt!!

Somnade kl 20 och tro det eller ej jag har sovit, dock med hjälp av sovtabletter men iaf :).
Dock är mitt huvud trött efter gården igår och av dessa tabletter så det är segt idag.
Har ångest för att jag inte orkar något men försöker acceptera och gilla läget. Äångsten gör mig utmattad så bättre att acceptera helt enkelt.

Var nervös för att träffa personen från förr men det gick kanon, vi började prata, dock inget "känsligt" men vi prata och kunde umgås. En enorm lättnad!!

Hit gick vi och fika igår

Somnade kl 20 och tro det eller ej jag har sovit, dock med hjälp av sovtabletter men iaf :).
Dock är mitt huvud trött efter gården igår och av dessa tabletter så det är segt idag.
Har ångest för att jag inte orkar något men försöker acceptera och gilla läget. Äångsten gör mig utmattad så bättre att acceptera helt enkelt.

Var nervös för att träffa personen från förr men det gick kanon, vi började prata, dock inget "känsligt" men vi prata och kunde umgås. En enorm lättnad!!

Hit gick vi och fika igår

Somnade kl 20 och tro det eller ej jag har sovit, dock med hjälp av sovtabletter men iaf :).
Dock är mitt huvud trött efter gården igår och av dessa tabletter så det är segt idag.
Har ångest för att jag inte orkar något men försöker acceptera och gilla läget. Äångsten gör mig utmattad så bättre att acceptera helt enkelt.

Var nervös för att träffa personen från förr men det gick kanon, vi började prata, dock inget "känsligt" men vi prata och kunde umgås. En enorm lättnad!!

Hit gick vi och fika igår