sarastankar

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Sara - 1 oktober 2012 08:02

just nu, kl 10 har jag möte med ams,förs.k och min arb.t Vi ska ha en första kartläggning om hur vi ska gå vidare för att hitta något bra till mig så jag klarar av att jobba och hur mycket jag klarar av att jobba. Just nu känns allt helt sten kört :(.

Efter mötet ska jag handla lite foder, hämta medicin och till stallet. Idag ska nellie få börja jobba om allt blir som planerat. Nu är hennes vilo dagar slut ;).

Sen blir det inte så mkt mera idag, kommer vara totalt slut efter detta.

Ha en bra regnig måndag!!

Sirpas lilla krypin nu så länge

Av Sara - 30 september 2012 12:18

Är det igen, det går fort fast det inte känns som så ibland. Det här med att må såhär känns som irra runt i en cirkel.
Man vill så mycket men klarar inte av det, man behöver göra något vettigt men klarar inte av det. Man får dåligt samvete, anklagar och nedvärderar sig själv vilket redultersrbi djupare depression och apati. Sen kanske man finner en smula ljus och energi men då slukar man det i ett svep i glädje och så börjar det om igen *skriker frustrerat*

Hur i sjutton ska man någonsin kunna fungera, med att jobba, vara social, hemarbete, hobby/fritid med mera. Hjärtat börjar rusa direkt och paniken strömmar inom mig!
Hur ska jag någonsin klara av det här så jag kan få ett liv, så jag och sambon kan få ett riktigt liv??

Ibland undrar jag om det verkligen går och om det är värt att kämpa för att få det??

Jag menar, som det är idag... Gör jag lite hemma typ plockar,tvättar med mera är jag totalt slut sen. Jaa visserligen blir allt gjort samtidigt i kaos då kanske inte jätte underligt...
Men om jag INTE ENS klarar av det, hur f*n ska jag klara av att jobba och allt annat ovanför?

Just nu kämpar jag mig genom att ens ta mig upp på morgonen. Att faktiskt klara av att sätta min fot utanför dörren och tex åka till stallet.
Dock känner jag att det är lättare och skönare att åka till stallet när jag har något pass. Det gör mig lite gladare och det är enklare. Trots att jag stressar upp mig själv, gör Stalljobb i 150. Det enda jag gör lugnt är när jag tar in och ut hästarna eller pysslar med nellie. Jag försöker verkligen andas och bara njuta av deras närvaro...

Av Sara - 27 september 2012 15:28

Med mig just nu? *tårar rinner nerför kinden*
Känns som jag tappat och tappar totalt allt det bra jag jobbade upp under förra året. Jag har liksom INGEN kontroll över mig och det känns som jag sviker mina närmaste och mina djur. Jag finns inte just nu, det är liksom ett tomt skal som vandrar omkring.
Eller tomt och tomt,är massa som pågår i kropp och huvud.
Har en sån extrem konstig känsla och oro i kroppen, jag kan inte beskriva den alls. Kan inte ta på den och förstå varför jag känner och mår såhär...

Är sådär riktigt adhd:ig - har ca 3 block framme där jag skriver olika saker, MASSA papper med fakta jag läser, en häst tidning, dagstidning,mobilen... Jaa ni ser ju och INGET blir gjort för jag kan inte kpncentrerso mig och fokusera alls.
Det gör att jag känner mig enormt frustrerad vilket inte gör saken bättre.

Har tappat all,vad ska man säga? Hittar inget ord men förut har jag stickat,målat,läst eller så för att få ett lugn inom mig. Nu vill jag vara gråta och skrika när jag ser sakerna. Vart försvann det rogivande?

När försvann det lugna i stallet? Förut har jag åkt dit och blivit totalt lugn och kunnat vara i timmar för att bara pyssla, kela och umgås med djuren. NU springer jag omkringsom en stressad skållad råtta och vet inte vad jag gör riktigt. Det blir inget bra.

I själva verket är jag inte stressad,finns ingen stress någonstans, varken i stallet eller här hemma. Men varför rusar då hjärtat och jag mer eller mindre börjar hyperventilera??

Ett exempel är: Lagade mat för några veckor sen - spagetti och köttfärssås. Hur enkelt som helst och något jag gjort mycket. Jag fick det gjort men kände efteråt att oj vad hände,nu måste jag andas..
Jag for runt, kastade omkring saker och spillde med mera. Hjärtat rusade,hade svårt att andas och blev jätte yr.
Sambon bara tittade på mig och undrade hur det egentligen står still. Va? Säger jag och inser efteråt att jag gått fram som en tornado,kroppen beter sig som jag sprungit typ 100 mil och det är kaos i köket. Vad fan hände???

Jag förstår på riktigt inte vad det är som händer och det gör mig faktiskt lite rädd... Är det här gränsen till att slå ihop och få ett hysteriskt utbrott??

Alla dessa tankar som får i huvudet,det slutar liksom aldrig. Nedvärderar mig själv, tror att jag gjort folk illa omedvetet och att ingen, inte ens mina djur tycker om. Jag är inte värd något...

Jag vet ju att det är pga något som allt känns såhär och att mitt huvud spökar, att inte dom där tankarna inte är direkt sanna. Jag menar, just nu ligger Sirpa tätt tätt intill mig och sover skönt. Jizza vill vara nära när, även Lilla grå och nellie visar att dom vill vara med mig. Dock tror jag nellie känner av min oro rätt mycket så har mest blivit bara gos med henne den här veckan för inget annat skulle funka..

Nu skäms jag enormt över vad jag skrivit och undrar om jag verkligen ska trycka på spara men vad fan, ni kan ju inte tycka mer än att jag är patetisk och totalt dum i huvudet ;).

Av Sara - 27 september 2012 13:19

är att Sirpa kurrade för första gången idag sen hon kom till oss :)

Av Sara - 26 september 2012 20:36

För allt ert stöd och fina ord, ni fick mig att vilja fortsätta blogga lite och kanske skriva av mig lite mera även fast det är mera personligt!!


Kommer göra om bloggen lite också  så får vi se hur det blir i fortsättningen :)


   

Av Sara - 25 september 2012 22:35

inom mig som jag skulle vilja skriva, bara få ur mig massa tankar och ångest. Att bara få ösa ur mig... Men.... Jag är rädd gör att ni ska tycka jag är gnällig, slarvig, totalt dum i huvudet och bara allmänt fel... Vet ibland inte vart jag ska göra av det här inom mig?? *tårar rinner sakta*

Att jag har mina djur, sambon och svägerska, är min livräddning tror jag... Men är även rädd för att blotta all min ångest ochdåliga självtankar för dom.... Vill inte vara ivägen, vill inte vara en belastning..

Av Sara - 24 september 2012 13:24

en larvig hönsmamma! Undra hur det blir den dagen och om den dagen kommer, när jag har en bebis att ta hand om?? Haha totte bara skakar på huvudet..


Sirpa kom hem i lördags och jag har försökt få henne trygg här hemma. Hon tyckte och tycker att det är lite läskigt här så hon gömmer sig så fort något rör sig eller låter. Så vi varvar med att låta henne vara ifrån och vänja sig vid oss när vi pysslar och har samt att vi sitter med henne, bredvid henne, tar henne till låda och mat.

Jag har sovit i soffan för att hon ska ha någon nära hela tiden och för att hon ska känna trygghet hos någon av oss nu i början. Det har gett resultat och idag har hon visat lite mera säkerhet. Inte gömt sig så fort något låtit eller vi rört oss, lekt en MASSA - både själv och med oss.

Kelar i massor, hon kommer nu mest självmant och är riktigt riktigt kelig.


Jizza blev totalt överlycklig över att få en kissebebis kompis hem men tjaa, känslan var inte ömsesidig ;). Sirpa fräste och morrade och jizza blev livrädd och olycklig. Men jizza är så snäll så hon ignorerar Sirpa och och sirpa blir mer och mer nyfiken :)


Eftersom jag itne sovit så bra på soffan är jag totalt slut men vad gör det, lillstumpan myser för fullt! :)


         

Presentation


Jag heter Sara och är 29 år. Den här bloggen kommer handla om mina diagnoser ADHD,depression och ångest. Skriver om allt mellan himmel och jord.. Bra dagar och dåliga dagar.
Samt lite fakta om ADHD med mera.

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4 5 6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2013
>>>

Arkiv


Ovido - Quiz & Flashcards