Louise

19 december 2012 22:38

Så sorgligt att läsa hur du saknar julkänslan ... :(
Ända sedan tonåren skriver du? Men du hade den alltså som barn i alla fall, eller?

Det var länge sedan jag kände någon stress inför jul, men jag har varit där förr, när barnen var små och det kändes så viktigt att skapa en god stämning för dem. Något för dem att minnas ... mitt i den praktiska stressen och kraven.
Men jag förstår av det du skriver att du har andra saker att sörja. En rätt så färsk sorg. Ett barn som inte blev? En stor sorg och ett stort tomrum ... är det så?
Men du är ung ... det borde inte vara omöjligt att det en dag blir en liten knodd ... Fast jag vet ju så lite om dig ...

Som barn var det min mamma som gav oss stress tiden före jul. Julstädningen var hysterisk. Allt skulle städas. Vartenda skåp och varenda låda. T.o.m tak och väggar skulle tvättas. Men all stressen var som bortblåst bara julafton kom. Då var julen lycka, värme och kärlek. När man blev väckt av mamma på morgonen. Hennes ömma klapp på kinden när hon viskade "God Jul", och den lilla mjuka leksakstomten lagd vid huvudet på kudden. Stearinljusens sken fladdrande från köket och änglaspelet plingande i bakgrunden. Mörkt var det ute och efter julfrukosten kl. 9:00 kom TV:n på för att visa jullovsmorgon med sagor och tecknade filmer (Det fanns ju inte så stort utbud för barn på den tiden så jullovsmorgonen var helig).
Har jag kunnat ge mina barn något av den känslan så är jag glad, men jag slängde snabbt av mig de höga städkraven när jag fick en egen familj. Den nojan var det sannerligen inte värt att behålla ... ;)

Oavsett hur du känner så önskar jag dig en riktigt GOD JUL ... Kram

Sara

20 december 2012 13:39

Det är tragiskt för jag har inga direkta minnen från när jag var barn men visst var det bra och härliga jular dom jag minns mef god stämning, glädje och familjen ihop trots skilda föräldrar!

Det som hände i tonåren var att vi fick bestämma själva vart vi ville fira vilket gjorde mig full med ångest över att välja enaav mina föräldrar över den andra. Tror det var det som började min ångest och sen eskalerat.

Ja fick missfall i januari för snart ett år sen, så bär ff på sorgen och känns väldigt tomt i hjärtat!

Kram!!

Stina

21 december 2012 11:43

Kram !