Är på jakt efter spindelnät i stallet, bort ska dom!!

Idag var väldigt uppskattad. Väldigt nyfiken och höll sig nära altandörren men hon vågade sig iväg lite :)

Nellie hade lite inslag utav det när jag longerade henne i tisdags. Longerade bara lite för att se om hon kom ihåg något, typ start,stopp,trav och galopp. Och ja det var inga problem utom när vi gjorde dom första galopp stegen. Då tror hon att det ska leka och har ingen respekt för mig. Dom första gångerna bocka och studsa hon lite och jag sa då nej och mana på framåt. Men när hon började stegra sig och inte gå framåt kände jag att det var dags "väcka" henne lite för detta var enbart trots. Röt till nej på skarpen och ryckte till lite svagt i linan. Hon blir helt konfunderad och ser förnärmad ut som "vaaa, är det inte jag som bestämmer?? Attans". Och efter det så gjorde hon allt klockrent!! :)..
Jag vill eg inte gå in för mycket utan få henne att gå framåt och berömma när hon gör rätt. Men en del saker kan ju bli direkt farliga om hon inte respekterar mig och förstår att hon inte kan göra som hon vill utan det är jag som bestämmer.
Sen tycker jag det är roligt att hon har glädje och vill leka tillsammans med mig men det här vi särskilda stunder till samt att det är skillnad med att studsa och bocka lite utav glädje än att stegra och ha sig för att trotsa.

Efter tillsägelsen var hon jätte duktig och fick massa klapp och beröm. Är skönt att vara igång igen med henne :)

Så nu har jag lite lugn så jag kan skriva om mötet. Sitter i stallet med lilla grå i knät och har lite tid innan hästarna ska in för natten. :)

Som jag skrivit innan så blev mötet kanon och jag vart mkt positivt överraskad!
Är en enorm skillnad på bemötande från alla såna ställen nu när jag fått en diagnos än innan. Förut var inställningen mera "ät medicin och jobba fullt,då mår du bättre".

Nu är det snarare att dom stannar upp mig och säger tydligt, stressa inte!! Låt det ta tid!!

Först när jag såg min handläggare på af så tänkte jag, "shit detta kommer bli svårt och jobbigt". Men oj vad fel jag hade!!
Hon var kanon bra, tydlig och förstående. Där satt det två människor från fk och af som aldrig lyft ett finger för mig förut, som nu vill mitt bästa för att jag ska må bra och kunna arbeta igen - men om lång tid. Otroligt noga med att säga att det här måstefå ta tid för att det ska bra!
Kände en stor lättnad inom mig eftersom jag varit grymt orolig över vad som ska ske när jag blir uttförsäkrad, att bli utkastad i arbete på heltid och inte klara av det..

Vi har ett mål, det stora målet är arbetsprövning som kan leda till jobb.
Men det första delmålet nu är att arbetspröva/ha sysselsättning kanske 1 förmiddag i veckan, alltid samma tid för att se om det funkar över huvudtaget för mig att få till det och samtidigt bygga rutiner omkring mig för att även klara av vardagen.
Nåt som är på helt mina villkor och kravlöst. Fått lite alternativ och jag ska möta min handläggare på af nästa vecka och prata mera. Skriver mera om det här när det är helt klart med allt. :)
Finns det en glimt av ljus där framme måntro??

mötet igår då det hände lite oförberedda saker och jag var hos bästa vännens dotter och sov över där inatt. Så inlägget kommer senare idag!!

Morgonen blev som tänkt iaf, tog ut hästar, ryktade och mös med nellie samt longerade henne så nu har vi börjat arbeta igen :). Stallpyssel och massa kel med min fina lilla grå!!

Glädje idag var när jag kom hem imorse och möttes av en överlycklig och leksugen jizza samt en Sirpa som också direkt sprang till mig, pratade och ville nyss :).
Nu ligger hon och jag i sängen och ska vila/sova ett par timmar innan jag ska försöka göra mina sysslor på listan!!

Vännen - you are my person and i Will always be there för you!!

Och jag kan andas ut lite känns det dom. Är dock helt slut så orkar inte berätta mera idag utan blir imorgon :)

just nu, kl 10 har jag möte med ams,förs.k och min arb.t Vi ska ha en första kartläggning om hur vi ska gå vidare för att hitta något bra till mig så jag klarar av att jobba och hur mycket jag klarar av att jobba. Just nu känns allt helt sten kört :(.

Efter mötet ska jag handla lite foder, hämta medicin och till stallet. Idag ska nellie få börja jobba om allt blir som planerat. Nu är hennes vilo dagar slut ;).

Sen blir det inte så mkt mera idag, kommer vara totalt slut efter detta.

Ha en bra regnig måndag!!

Sirpas lilla krypin nu så länge

Är det igen, det går fort fast det inte känns som så ibland. Det här med att må såhär känns som irra runt i en cirkel.
Man vill så mycket men klarar inte av det, man behöver göra något vettigt men klarar inte av det. Man får dåligt samvete, anklagar och nedvärderar sig själv vilket redultersrbi djupare depression och apati. Sen kanske man finner en smula ljus och energi men då slukar man det i ett svep i glädje och så börjar det om igen *skriker frustrerat*

Hur i sjutton ska man någonsin kunna fungera, med att jobba, vara social, hemarbete, hobby/fritid med mera. Hjärtat börjar rusa direkt och paniken strömmar inom mig!
Hur ska jag någonsin klara av det här så jag kan få ett liv, så jag och sambon kan få ett riktigt liv??

Ibland undrar jag om det verkligen går och om det är värt att kämpa för att få det??

Jag menar, som det är idag... Gör jag lite hemma typ plockar,tvättar med mera är jag totalt slut sen. Jaa visserligen blir allt gjort samtidigt i kaos då kanske inte jätte underligt...
Men om jag INTE ENS klarar av det, hur f*n ska jag klara av att jobba och allt annat ovanför?

Just nu kämpar jag mig genom att ens ta mig upp på morgonen. Att faktiskt klara av att sätta min fot utanför dörren och tex åka till stallet.
Dock känner jag att det är lättare och skönare att åka till stallet när jag har något pass. Det gör mig lite gladare och det är enklare. Trots att jag stressar upp mig själv, gör Stalljobb i 150. Det enda jag gör lugnt är när jag tar in och ut hästarna eller pysslar med nellie. Jag försöker verkligen andas och bara njuta av deras närvaro...